Ester Augusta Anderberg f. Lindh,
min mormor, född 9 sept 1891
-Tack snälla mormor!
Min mormor föddes 9 september 1891 och dog 1980. Vi tyckte mycket om varandra och brevväxlade flitigt. Hon bodde i Stockholm, jag bodde i Vindeln, Kvänum, Skara, Jönköping, Uppsala, Skövde...Mormor sparade alla mina brev och jag sparade alla hennes. Här finns mycket av våra liv bevarat.
Sparade brev i kronologisk ordning
Ett av de första breven präntade jag ner när jag i flera veckor låg på epidemisjukhuset i Umeå, sex mil från mamma och pappa, isolerad pga scharlakansfeber. Jag var nyss fyllda sju och hade börjat lära mig att läsa och skriva. Jag minns bara den elaka sköterskans hårda klackar mot golvet och mamma och pappa bakom en glasvägg och jag, som inte förstod varför? En fruktansvärd upplevelse för ett litet barn. Mormors brev och paket blev till tröst.
Mormor virkade jämt
Jag bläddrar högen av sparade brev, hennes och mina och tänker på mormor idag på hennes 133:e födelsedag. Jag njuter varje dag av att se hennes virkade spetsar, grytlappar och dukar. Hon virkade jämt - ända tills hon fick TV på 60-talet. Vi äter tårta ibland med silverskedarna hon gav mig att samla på varje födelsedag. Det var hon som bland mycket annat lärde mig att virka, att föra kassabok och bli intresserad av politik. 
Otroligt vad sparsam och noggrann hon var! Inkomsterna var så små, änkepensionen ringa och utgifterna väl prioriterade. Jag minns hur hon satt och skrev, blev imponerad och lärde mig - men jag har förenklat väldigt mycket. Visst är det kul att se priser från 1958, kunna gå tillbaka och jämföra. Jag har sparat mina kassaböcker - jag är en HAMSTER!!!
Mormors röst har jag kvar i en inspelning jag gjorde på 70-talet på en rullbandspelare. Jag minns hur högtidligt det var för henne att bli "intervjuad" och sen kunna lyssna. Där berättar hon om sin barndom och uppväxt. Hon var näst yngst av elva barn, varav endast fyra överlevde. Pappan var mycket sträng och fordrande. Han hade butik i Hjorthagen i Stockholm och där fick mormor hjälpa till efter skolan. Hon gifte sig ung mot sin pappas vilja och han vägrade vara med på bröllopet. Mormorsmor Sofia stod på gården och hörde hur man spelade och sjöng på dotterns bröllop i våningen ovanför, men hon fick inte vara med. Sitt första barnbarn, min mamma, ville han inte träffa...
Min mormor Ester och morfar Oscar, som jag aldrig fick träffa.
Mormor födde två barn och hon blev änka mycket ung. Sen levde hon ensam, ett enkelt liv i Stockholm, långt ifrån sin dotter och sina barnbarn. Breven berättar om ensamhet och längtan men också om förnöjsamhet och glädje i det lilla. Så ofta det fanns tid och råd besökte hon oss, vare sig det var långt uppe i norr eller i andra delar av vårt land. Vi flyttade en hel del, men mormor hängde med ända till 1980. Hennes sista brev till mig är daterat ett par veckor innan hon dog.
Älskade mormor!