VÅRGLÄDJE
en dikt/visa med hopp om lite värme så att naturen vaknar. Den här visan sjöng vi i kören förra våren då vi underhöll på flera äldreboenden. Tanken på en vår är positiv men texten börjar lite negativt, kanske beroende på min egen sinnesstämning när jag skrev. Vinter i hjärtat...
Världen runt oss är full av ovädersmoln och inte är det lätt att glömma trots att solen lyser ibland. Eländet med krig och svält är så svårt att acceptera, när det är människor som själva skapat det. Men vi måste få försöka att glädja oss åt det vackra som väntar i naturen och vi måste fortsätta att hjälpa människor i nöd på de sätt vi kan. Då känns det lite lättare.
Nu väntar jag på våren
men har vinter i mitt hjärta.
Mörka dagar, kalla nätter
stannar kvar i mitt bröst.
Men en dag då molnen skingras
och jag åter får se solen
känns en glädje och en lättnad.
-Det har blivit vår!
Jag kan sitta på balkongen,
njuta kaffet i min stol.
Se på ungarna som leker.
Jag får aldrig nog av sol!
Jag tar sköna promenader.
Går till torget i vår stad.
Slår mig ner där på en soffa
bland flanörer i en rad.
Hör fåglarna som sjunger
och ser knopparna på träden.
Hela livet börjar vakna
ur sin vintriga sömn.
Möter människor på gatan.
Alla ler – jag ler tillbaka.
Vi förenas i vår glädje.
-Det har blivit vår!
Jag kan sitta på balkongen,
njuta kaffet i min stol.
Se på ungarna som leker.
Jag får aldrig nog av sol!
Jag tar sköna promenader.
Går till torget i vår stad.
Slår mig ner där på en soffa
Bland flanörer i en rad.
Jag kan sitta på balkongen,
njuta kaffet i min stol.
Se på ungarna som leker.
Jag får aldrig nog av sol!
...aldrig nog av sol!
ALDRIG NOG AV SOL!! (Birgitta-23)
