Att dra en vals...
Ett uttryck som brukar betyda att man ljuger. Men jag har dragit en vals på riktigt ikväll - eller förresten flera stycken på mitt gamla dragspel. Det var väldigt länge sen sist och jag fick mjölksyra i axlarna efter en stund. Det är nog bra styrketräning, men kanske tur för omgivningen att det blir korta övningar. Ska börja spela oftare och hålla till i hobbyrummet i källaren så hörs det inte så mycket. Och lite Evert Taube eller Drömmen om Elin är kanske inte så farligt.
Mitt andra dragspel inköpt i musikhandel i Kvänum
Även på detta instrument är jag helt självlärd och har "fuskat" mig fram precis som jag gjort på piano, blockflöjt, occarina, gitarr, tvärflöjt, munspel...men kan egentligen inte spela på något av dem. Och noter har jag aldrig lärt mig.
Jag fick mitt första dragspel av pappa när jag var 9-10 år. Jag minns det så väl! Vi gick längs en gata i Lysekil på semestern och där i skyltfönstret stod det. Ett fint litet dragspel av ett känt märke, Hohner. Jag var inte bortskämd med prylar, men den här gången behövde jag inte ens tjata. Vi gick in och köpte spelet.
Jag hade länge drömt om att kunna spela dragspel. I Vindeln, där jag bodde i min barndom, fanns en hyresgäst i huset bredvid som spelade så fint på sitt dragspel för oss barn. Jag fick försöka ta några toner på hans stora tunga spel och det var väldigt roligt och spännande, minns jag.
Nu hade jag fått mitt eget lilla fina dragspel. Jag var lycklig! Efter en timmes övande spelade jag ”Månstrålar klara glimma” för farbror Nilsson som vi sommarhyrde hos i Lysekil. Han blev nöjd. Den som känner till sången vet att detta är ingen barnvisa, men farbror Nilson gnolade den för mig och jag snappade upp melodin. En italiensk folkvisa med ganska enkelt tonomfång. Några passande basackord för vänster hand kunde jag testa mig fram till också. Jag hörde ju hur det skulle låta med mitt medfödda musiköra. Det svåra var att dra bälgen ut och in och samtidigt hitta tonerna. Det lät säkert inte så vackert, men farbror Nilsson var nöjd och pappa var stolt att jag lyckats prestera en melodi i mitt första trevande försök.
Dragspelet fick följa med till sommarstugan följande somrar. Vid ett tillfälle flera år senare satt pappa och jag i roddbåten en kväll. Pappa rodde och jag satt i fören och spelade dragspel. Vattnet som en spegel, solen lyste. Några retfulla killar i en passerande båt ropade över vattnet, högt så att det ekade: - "Släpp ut kattfan ur lådan!!" Pappa och jag skrattade gott och jag fortsatte att spela. Ett festligt minne.
Det första lilla dragspelet sparade jag ända tills för ett par år sedan, då yngsta barnbarnet Agnes fick överta det. Hon gjorde snabbt framsteg med Blinka lilla stjärna...men basackorden hittade hon inte. Nu står spelet som prydnad på en hylla i sitt nya hem.
Mitt barnbarn Agnes spelar Blinka lilla stjärna...
När jag blev tonåring fick jag så småningom köpa ett större dragspel med några finesser och fler toner. Det var tungt och jobbigt att spela på, men fick ändå vara med vid mitt inträdesprov till lärarutbildningen i Skara. Då spelade jag Evert Taube för musikläraren fröken Claesson, som klappade händerna av förtjusning – hon var från Bohuslän och älskade Taube! Det större dragspelet har fått vara med vid skolavslutningar, julfester, midsommardans och annat under åren som gått. Men sen jag blev pensionär har det mest fått vila i sin låda i källaren.
Min 50-årsfest med underhållning och allsång till gitarr och dragspel
Men nu börjar dragspelet få en ”revival”, som det så vackert heter och uppskattas mer och mer i olika sammanhang. Detta mycket tack vare min stora favorit på dragspel Bengan Jansson. Han är en suverän speleman, som har både humor och musikkunnande och en ödmjuk och varm framtoning.
Jag kan inte glömma hans framträdande på Nobelfesten i TV för några år sedan. Han stod i fin folkdräkt och spelade tillsammans med stor orkester inför miljonpublik i direktsändning. Detta efter att en längre tid ha varit svårt sjuk och svävat mellan liv och död. Musiken hjälpte honom nog att komma tillbaka och det var imponerande att se och höra honom med sitt dragspel,
Bengan Jansson, en fantastisk musikant och underhållare
Råkade se ett reklaminslag på Facebook häromdagen där nyss nämnde idol Bengan Jansson besökte en stor välkänd musikaffär Karlssons Musik i Fjärås. Han testade ett 2-körigt mindre dragspel som bara vägde drygt fem kilo. Mitt väger närmare åtta kilo! Nu blev jag sugen på att försöka skaffa ett nytt dragspel, som jag orkar dra ut och in utan att få ont i axlarna. Pianot i all ära, men att veta att det hörs genom väggen till grannarna är inte kul. Dragspelet kan jag ta med ner i hobbyrummet i källaren och då stör jag ingen.
❤️ Detta får nog bli mitt nästa musikaliska projekt! ❤️
Lillan och Storan